Nu har jag lagt in fler bilder från Yosemite national park från igår.....

Dag 17 började inget vidare. Hotellet fixar inget kaffe förrän klockan 8, och det duger ju inte alls, men tvärs över gatan låg en diner som hade öppet, så jag kilade dit och köpte en stor mugg. På tillbakavägen såg jag en truck och jag försökte springa, och då trillade jag mitt på gatan. Killarna i trucken stannade aldrig, men svängde förbi mig, dom flinade säkert. Jag gjorde mig inte direkt illa, det var mer "skämmigt", så jag klev upp, har skrapat armbåge, knä och tå, ingen fara, men kaffemuggen gick sönder, så jag fick gå tillbaka. Dom gav mig en ny gratis....bussigt tyckte jag. ......................Så vad lärde jag mig ? Jo gamla kärringar ska inte tro dom kan springa, i alla fall inte före kaffet.

Idag lyckades vi komma en bra bit på väg, det blev 403 miles, 65 mil, och vi körde highway 50 som 1986 blev klassat som den "ensammaste väg i amerika" 287 miles med ingenting, och det rekommenderades då att man skulle ha överlevnads kunnighet för att köra den.

Lät som en utmaning tyckte jag, sa inget till gubben annat att det är en mycket vacker väg, och det var ju sant.

Vägen går efter historisk "Pony express"och hur dom klarade detta med häst och kärra är för mig en gåta. 

Strax utanför Bridgetown låg denna fina ranch, med underbar utsikt.

Den första byn vi träffade på Fallon, var inte mycket mer än en bensinmack och där träffade vi 2 cyklister, som var från San Fransisco och skulle cykla till Virginia ?? galningar, men dom verkade nykära och vältränade

112 miles till och Jussi sjunger Ack Värmeland så sköna...så kom vi till Austin och där stannade vi vid en lanthandel. 2 gubbar satt i skuggan av det enda träd vi sett på flera mil..

Jättegulliga brevlådor och mysig katt, men tanten i butiken verrkade skitsur, och jag tänkte att det kanske berodde på att vi endast ville låna toan, så för att blidka henne köpte jag en flaska vin. Merlot med deras eget märke............det gjorde ingen som helst skillnad..

spelar ingen roll vi lär knappast träffa henne nån fler gång. Katten pussade Buttons, men hann inte med kameran

Sen blev det 70 miles raksträcka..............och då tamejfan.........då hände det igen..........Officer Brown. Jag mötte honom, och aldrig har jag vetat att dom kan knäppa en på radar vid möte ? Första mötet på minst 20 min, och det är en state trooper..............han vände kom ifatt och

How do you do ? I clocked you doing 101 and where are you going ?

Officer Brown var också läcker, men han var ingen Hamilton. 

Noway I never drive that fast, are you sure officer ?

Yes I am, licence and regristration please.

Ok, here you are, I'm so sorry I guess I didn't pay attention, the straight road blinded me.

just a minute I'll be right back, and by the way there's something loose flapping underneath your car......

Oh no, Thank you for pointing that out .....man fångar fler flugor med honung än med vinäger har jag hört   

stay in the car, I'll look underneath..........just some plastic cover, nothing important.....

När han kom tillbaka tog han av sig solglasögonen och tittade mig djupt i ögonen...........HA tänkte jag, det fixar sig den här gången också..........

are your eyes blue or green ?

Green ??

oh, I wrote blue, I have to change that here............I'm giving you a brake, I put down 90 instead of 101. Here's the court date if you want to dispute the ticket.....

190 dollar kostar det, och det skulle bli dyrare att komma tillbaka hit för att försöka klara mig undan.

Nu berättade jag för officer Brown om min Svenska blogg och undrade om jag fick knäppa en bild.........jajamen

Aldrig har jag sett att dom skriver hår och ögonfärg på en fortkörningsböter ?? han hade skrivit vikt också ??? 130pounds !!!! jag tycker om officer Brown också.

    mer raksträckor och ingenting, men helt plötsligt en

fantastisk ranch ......det är nog nån efterlyst Grekisk bankrånare som bor där............

upp för bergen på ibland 7500 feet, sen ner i dalgångar

    När jag såg denna puff, så sa jag att det är Indian hövdingen som skickar meddelande till grannstammen.

Såg sen 2 flygplan som flög väldigt lågt, och sen stannde vi vid en skylt där de stod att det var Navy träningsområde,och att dom övade med nån lazer bombning ?? hoppas dom inte är nybörjare och missar, bäst att sno oss på härifrån...........

Navy förresten, jag trodde dom höll på med båtar, och inte flygplan ?? men gubben sa att det har nåt med hangarfartyg att göra ..........

      78 miles till och vi var i Eureka, gullig gammal gruvby, som verkligen behållit allt det gamla. Jag ville absolut inte bli kvar på denna väg efter mörker, annars skulle det ha varit mycket intressant att stanna här och prata med invånarna.

Vi stannade vid en mack, och gubben bad om hjälp att kika under bilen om det var nåt som bör åtgärdas. Killen på macken kände Officer Brown mycket väl, och sa han var mycket flitig.

Ingen fara med under redet bara en spoiler som satt löst, och tydligen blivit upphängd en gång förut.

Skulle bra gärna vilja veta hur många i denna by som är intresserade av opera ?

  Först trodde jag hunden var död, men då jag gick fram och lockade så lyfte han bara på huvudet lite slött, han låg och väntadepå husse som satt inne på baren.  

  Enda tecken på djurliv var massor  med piff och puff och denna coyote roadpizza.

50 miles öster om Fallon såg vi detta jätte träd som är fyllt med skor. Det är ett jätte träd cottonwood, och sagan säger att ett nygift par blev osams och den ena slängde då upp den andres skor i trädet, när dom sen blev sams så gjorde den andre lika. Ända sen dess så har förbi passagerare slängt upp sina skor där.........

Far och son stannde där och fadern sa att hans pappa visade trädet för honom då han var 6 år gammal, och nu ville han visa det för sin son..............han var född och uppvuxen där i trakterna. Då jag undrade vad dom gör för att roa sig , så blev svaret jakt och fiske, sonen instämde.Kamoflage uniform har han minsann.

Jag försökte få pappan att skratta då jag plåtade för han hade inga framtänder.....

  här vill man nog inte vara på vintern.

denna scen är kvällsrutin, Buttons värmer min säng, och nu är det dags för mig att maka lite på honom och säga godnatt, vi hörs i morgon..................kramar till alla bloggvänner